Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Här iförd speciella solglasögon för att förhindra snöblindhet.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna och syns på bilden packa ryggsäcken.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Här iförd speciella solglasögon för att förhindra snöblindhet.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Här sitter hon på stegen till sin väderstation, en termometerbur där hon har termometrar, som ger temperatur och fuktighet, och barometrar som bestämmer lufttrycket mm.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Bildtexten lyder: Istjocklek och mycket annat mäts flera kilometer från station och sju månader om året.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Bildtexten lyder: Ute på gårdsplanen står dessa mätinstrument med termometrar som sticks ned i nederbörden. Sex gånger per dygn, i ur och skur, värme och köld, måste hon göra detta.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm.
