Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Här iförd speciella solglasögon för att förhindra snöblindhet.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna och syns på bilden packa ryggsäcken.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Här iförd speciella solglasögon för att förhindra snöblindhet.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Här sitter hon på stegen till sin väderstation, en termometerbur där hon har termometrar, som ger temperatur och fuktighet, och barometrar som bestämmer lufttrycket mm.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Anna-Lisa skidar flera kilometer från väderstationen in i fjällvärlden för att göra väderobservationerna.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Bildtexten lyder: Istjocklek och mycket annat mäts flera kilometer från station och sju månader om året.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm. Bildtexten lyder: Ute på gårdsplanen står dessa mätinstrument med termometrar som sticks ned i nederbörden. Sex gånger per dygn, i ur och skur, värme och köld, måste hon göra detta.
Hon som spår fjällvädret. Så lyder rubriken i bildreportaget publicerat i bildtidningen Se nr 17 år 1943 sid 14-15. Det är observatorn Anna-Lisa Wikdahl i Riksgränsen som uppmärksammas i ett reportage. Sex gånger om dagen är hon ute och gör sina mätningar och avläser instrumenten. Resultaten ringer hon sedan in till Väderlekstjänsten i Stockholm.
Ulla Sallert. 1923-2018. Svensk sångerska och skådespelare. På 1950-talet var hon Sveriges mest kända musikalskådespelerska och gjorde huvudrollerna i flerparten. 1960-tal
Ulla Sallert. 1923-2018. Svensk sångerska och skådespelare. På 1950-talet var hon Sveriges mest kända musikalskådespelerska och gjorde huvudrollerna i flerparten. 1960-tal
Stockholm på 1950-talet. Det är en regnig dag i centrala Stockholm, året är 1954 och sommaren då regnet stod som spön i backen. Framför Centralstationen och Vasagatan vräker regnet ner.
Stockholm på 1950-talet. Det är en regnig dag i centrala Stockholm, året är 1954 och sommaren då regnet stod som spön i backen. Det syns extra svårt att få på barnvagnen på trådbussen när hon samtidigt håller både en blombukett och ett paraply över sig för att inte bli blöt.
Stockholm på 1950-talet. Det är en regnig dag i centrala Stockholm, året är 1954 och sommaren då regnet stod som spön i backen. En ung kvinna har klätt sig ordentligt i en regnrock så hon inte blir blöt och ser rätt glad ut i hällregnet.
Stockholm på 1950-talet. Det är en regnig dag i centrala Stockholm, året är 1954 och sommaren då regnet stod som spön i backen. Framför Centralstationen och Vasagatan vräker regnet ner.
Stockholm på 1950-talet. Det är en regnig dag i centrala Stockholm, året är 1954 och sommaren då regnet stod som spön i backen. En förare i en Volvo Duett passerar en vattenpöl på en gata i centrala Stockholm.
Stockholm 1954. Människor har samlats runt en man som säljer rakblad. Bilden publicerad i tidningen Se nr 37 1954 med bildtexten: " Mina damer, mina herrar, här har vetenskapen funderat i århundraden hur dom skulle bära sej åt för att klyva atomer. Dom skulle ha vänt sej till mej, jag skulle hjälpt dom, med samtidens bästa rakblad. En klicka så vass att när den läggs i ett glas mjölk, skär sej innehållet i glaset. Tie före en krona.
Det är en regnig dag i centrala Stockholm, året är 1954 och sommaren då regnet stod som spön i backen. En kvinna står under ett paraply i regnet och verkar ändå glad och ler. Det är tydligt att det ett ordentligt regnväder då hon är fotograferad inifrån en bil genom rutan som är täckt av regndroppar.
