Under en filminspelning 1942. En kvinna står tillsammans med en man vid filmkameran och ser intresserat på när han visar någon filmteknisk detalj. Sverige 1942
Mamma mannekängen. Så lyder rubriken i Femina-reportaget 1954 där fyra svenska stjärnmannekänger berättas om. Här Mey-Birgit Attaque även kallad Nickie med dottern Monica när dom hjälps åt med dotterns räknetal i läxboken. I texten beskriver hon sig själv som att hon klarar sig bra i hemmet tack vare en förstående och hjälpsam man.
Ung svensk kvinna arbetar på en raksalong där hon tvålat in kunden som sitter i stolen, och nu rakar honom med en rakkniv. I bakgrunden sitter en till kund och blir rakad. Sverige 1948
Anders Svahn ska raka sig 1949. Fotografens anställde fotograf fick ställa upp som modell för bilden som skulle illustrera rakning. Han tvålar in kinderna och hakan med en rakborste. På det sättet arbetade man in varmt vatten och tvål och gjorde skäggstråna mjukare och lättare att raka av. Rakborsten gjorde också att skäggstråna reste sig från huden och rakhyveln gjorde en närmare och slätare rakning. Borsten masserade huden vilket minskade risken för inåtväxande hår och irritation. Det krämiga löddret skyddade huden mot rakbladets friktion och minskade risken för skärsår och rodnad. En klassisk rakteknik som gav betydligt bättre resultat än att bara använda rakskum.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Nuvarande plats för Sergels Torg. Klarabergsgatan till höger och Hamngatan till vänster. Människor och bilar använder de tillfälliga gatorna och trottoarerna som byggts. Husgavlar är täckta med affischering för Skantic radio tv, Stockholmstidningen, IC, Mazetti mfl.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. En översiktsbild över nuvarande Sergels Torg och den så kallade Plattan. En av de största byggarbetsplatserna där både rivning och nybyggnad sker. Till vänster står nu Kulturhuset. På Klarabergsgatan syns tomten och byggarbetsplatsen för Åhléns varuhus som enligt reklamen ska vara färdigt hösten 1964. S:ta Clara Kyrka kyrktorn syns över hustaken.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Hamngatan österut. Konsumreklamen sitter på gaveln till Hamngatan 22. Husfasaden t.h. är Norra Smedjegatan 34. Reklam syns för den amerikanska långfilmen West Side Story på biograf Ritz som hade Sverigepremiär den 27 februari 1962. Människor och bilar använder de tillfälliga gatorna och trottoarerna som byggts.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Hamngatan österut. Konsumreklamen sitter på gaveln till Hamngatan 22. Husfasaden t.h. är Norra Smedjegatan 34. Reklam syns för den amerikanska långfilmen West Side Story på biograf Ritz som hade Sverigepremiär den 27 februari 1962. Människor och bilar använder de tillfälliga gatorna och trottoarerna som byggts.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Byggarbetsplats i centrala Stockholm där anläggningsmaskiner, lyftkranar syns.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Byggarbetsplats i centrala Stockholm där anläggningsmaskiner, lyftkranar syns.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Hamngatan österut. Konsumreklamen sitter på gaveln till Hamngatan 22. Husfasaden t.h. är Norra Smedjegatan 34. Reklam syns för den amerikanska långfilmen West Side Story på biograf Ritz som hade Sverigepremiär den 27 februari 1962. Människor och bilar använder de tillfälliga gatorna och trottoarerna som byggts.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Hamngatan österut. Konsumreklamen sitter på gaveln till Hamngatan 22. Husfasaden t.h. är Norra Smedjegatan 34. Reklam syns för den amerikanska långfilmen West Side Story på biograf Ritz som hade Sverigepremiär den 27 februari 1962. Människor och bilar använder de tillfälliga gatorna och trottoarerna som byggts.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Nuvarande plats för Sergels Torg. Klarabergsgatan till höger och Hamngatan till vänster. Människor och bilar använder de tillfälliga gatorna och trottoarerna som byggts. Husgavlar är täckta med affischering för Skantic radio tv, Stockholmstidningen, IC, Mazetti mfl.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. En översiktsbild över nuvarande Sergels Torg och den så kallade Plattan. En av de största byggarbetsplatserna där både rivning och nybyggnad sker. Till vänster står nu Kulturhuset. På Klarabergsgatan syns tomten och byggarbetsplatsen för Åhléns varuhus som enligt reklamen ska vara färdigt hösten 1964. S:ta Clara Kyrka kyrktorn syns över hustaken.
Sven Hedin, 1865-1952 , svensk upptäcktsresande, författare och ledamot av Svenska akademien. Runt sekelskiftet 1800-1900 reste han på långa expeditioner i Tibet och centralasien, och det gjorde honom till dåtidens kanske mest berömde svensk. Härmed sin syster Alma Hedin på filmpremiären av Thor Heyerdahls film på biografen Grand i Stockholm den 13 Januari 1950. I filmen presenterar Heyerdahl sin expedition Kon-Tiki som genomfördes 1947
Sven Hedin, 1865-1952 , svensk upptäcktsresande, författare och ledamot av Svenska akademien. Runt sekelskiftet 1800-1900 reste han på långa expeditioner i Tibet och centralasien, och det gjorde honom till dåtidens kanske mest berömde svensk. Här med sin syster Alma Hedin på filmpremiären av Thor Heyerdahls film på biografen Grand i Stockholm den 13 Januari 1950. I filmen presenterar Heyerdahl sin expedition Kon-Tiki som genomfördes 1947
Kvinna med rammofonskivor 1952. En ung kvinna klädd i en guldfärgad bikini sitter på golvet med ett antal grammofonskivor av typen 78-varvskivor. Bakom henne en radiogrammfon sov var en klassisk radiomöbel där man både kunde spela skivor och lyssna på radio. Modellen heter Kit Gustafsson. Hon blev 1952 vald till sommarens badflicka i en tävling i Filmjournalen.
Kvinna med rammofonskivor 1952. En ung kvinna klädd i en guldfärgad bikini sitter på golvet med ett antal grammofonskivor av typen 78-varvskivor. Bakom henne en radiogrammfon sov var en klassisk radiomöbel där man både kunde spela skivor och lyssna på radio. Modellen heter Kit Gustafsson. Hon blev 1952 vald till sommarens badflicka i en tävling i Filmjournalen.
Kvinna på 1950-talet. Kit Gustafsson i badrummet med en handduk runt kroppen. Hon blev 1952 vald till sommarens badflicka i en tävling i Filmjournalen. Sverige 1952
