Under en filminspelning 1942. En kvinna står tillsammans med en man vid filmkameran och ser intresserat på när han visar någon filmteknisk detalj. Sverige 1942
Kaffepaus under filminspelningen 1942. Två kvinnor dricker kaffe sittande i en filmkuliss uppbyggd att föreställa en järnvägsvagn med typiska inredning som bagagehylla, fönster och bänkar.
Ett par vid Stockholms stadshus 1946. Dom är elegant klädda. Hon i flor och en dekoration i håret, han i kostym och en vit hatt. Stadshustornet syns majestätiskt bakom.
Ett par vid Stockholms stadshus 1946. Dom är elegant klädda. Hon i flor och en dekoration i håret, han i kostym och en vit hatt. Stadshustornet syns majestätiskt bakom.
Ett par vid Stockholms stadshus 1946. Dom är elegant klädda och har en hund med sig i koppel. De står och ser på statyn Författaren utförd i ekebergsmarmor av Carl Eldh.
I segelbåten på 1940-talet. Hon och han delar på en apelsin sittande i sittbrunnen på en segelbåt. Hon i kortbyxor och stickad kortärmad tröja och sjalett. Han i långbyxor skjorta och tröja med handen på rorkulten. Sverige 1948
I segelbåten på 1940-talet. Hon och han står på segelbåtens däck. Han i lite för stor kavaj och byxor spelar på ett dragspel. Hon klädd i somrigt mode, vita kortbyxor med matchande vit kavaj med tre knappar. Sverige 1948
En barnfamilj i sin segelbåt vinkar glatt åt något de ser. Familjen sitter i sittbrunnen, pappa håller rorkulten och styr segelbåten. De är alla klädda i praktiska och sköna sportkläder av overalltyp. Sverige 1952
Ett par sitter i sin segelbåt en sommarkväll och lyssnar på den medhavda radion. De har ankrat för natten på en vacker plats och njuter av solnedgången. Sverige 1952
Earnfamilj i sin välskötta segelbåt av trä har ankrat vid en strand. Familjens två små barn sitter och ser på när pappa stuvar undan seglet under däck. Sverige 1952
Ung svensk kvinna arbetar på en raksalong där hon tvålat in kunden som sitter i stolen, och nu rakar honom med en rakkniv. I bakgrunden sitter en till kund och blir rakad. Sverige 1948
Mannekäng visar sensommar modet år 1958 och bildtexten lyder: Svalt strikt och användbart, en liten snäv dräkt i marinblå våffelvävd bomull med vita knappar och en rak rock i vit ripsbomull med dekorativ uppviksärm och bred ficklock. Från Regent-Jörnstedt, pris för dräkten 159 kr och för kappan 149 kr. Platsen är Stockholm i bakgrunden syns den kungliga operans byggnad. Publ i Femina nr 30 1958.
Anders Svahn ska raka sig 1949. Fotografens anställde fotograf fick ställa upp som modell för bilden som skulle illustrera rakning. Han tvålar in kinderna och hakan med en rakborste. På det sättet arbetade man in varmt vatten och tvål och gjorde skäggstråna mjukare och lättare att raka av. Rakborsten gjorde också att skäggstråna reste sig från huden och rakhyveln gjorde en närmare och slätare rakning. Borsten masserade huden vilket minskade risken för inåtväxande hår och irritation. Det krämiga löddret skyddade huden mot rakbladets friktion och minskade risken för skärsår och rodnad. En klassisk rakteknik som gav betydligt bättre resultat än att bara använda rakskum.
Stockholms ström 1965. Vy över Stockholms ström. Vid Slussen och bryggan ligger bogserbåtar av mindre typ med namn som Luna, Munin, Strömåkaren och Bull.
Stockholms ström 1965. Vy över Stockholms ström. Vid Slussen och bryggan ligger bogserbåtar av mindre typ med namn som Luna, Munin, Strömåkaren och Bull. I bakgrunden Stadsgården.
Sergelgatan i Stockholm på 1960-talet. Gågatan från Konserthuset vid Hötorget längs Hötorgsskraporna mot Sergels torg. Längs gågatan syns affärer och människor som promenerar. 1965
Stockholm 1965. En översiktsbild över Norrmalmtagen från en av Hötorgsskraporna över stan där varuhuset Åhlens syns i mitten med Stockholms stadshus i bakgrunden.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Nuvarande plats för Sergels Torg. Klarabergsgatan till höger och Hamngatan till vänster. Människor och bilar använder de tillfälliga gatorna och trottoarerna som byggts. Husgavlar är täckta med affischering för Skantic radio tv, Stockholmstidningen, IC, Mazetti mfl.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. En översiktsbild över nuvarande Sergels Torg och den så kallade Plattan. En av de största byggarbetsplatserna där både rivning och nybyggnad sker. Till vänster står nu Kulturhuset. På Klarabergsgatan syns tomten och byggarbetsplatsen för Åhléns varuhus som enligt reklamen ska vara färdigt hösten 1964. S:ta Clara Kyrka kyrktorn syns över hustaken.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Hamngatan österut. Konsumreklamen sitter på gaveln till Hamngatan 22. Husfasaden t.h. är Norra Smedjegatan 34. Reklam syns för den amerikanska långfilmen West Side Story på biograf Ritz som hade Sverigepremiär den 27 februari 1962. Människor och bilar använder de tillfälliga gatorna och trottoarerna som byggts.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Hamngatan österut. Konsumreklamen sitter på gaveln till Hamngatan 22. Husfasaden t.h. är Norra Smedjegatan 34. Reklam syns för den amerikanska långfilmen West Side Story på biograf Ritz som hade Sverigepremiär den 27 februari 1962. Människor och bilar använder de tillfälliga gatorna och trottoarerna som byggts.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Här pågår rivningar av byggnader i etapper. Lämningarna av rivna hus syns på husgavlarna som står näst i tur. Provisoriska vägar är byggda för fotgängare.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden byggarbetsplats och anläggningsarbeten för nya byggnader i kvarteret längs Sveavägen och Hamngatan.
