En ung kvinna håller en grammofonskiva i handen. Numera kallas dessa grammofonskivor för 78-varvs skivor eller stenkakor. De var tillverkade i ett skört material och som lätt repades och tappade man den gick den sönder. Skivan hon håller i är utgiven av skivbolaget His Master's voice, känt för sin symbol som föreställer en hund som sitter bredvid en grammofon och lyssnar ur dess hörlur. Sverige 1945
Hasse Ekman , 1915-2004, svensk skådespelare och regissör. Här i hemmet 1945 där han läser på grammofonskivornas etiketter. På bordet bredvid står en bronsbyst föreställande hans far Gösta Ekman dä. Publicerad i tidningen Filmjournalen nr 4 1945
1944
Hugo Lindh. 1899-1979. Svensk kompositör och sångtextförfattare. Bland hans kompositioner märks Flottarkärlek (Jag var ung en gång för längesen) som Gösta "Snoddas" Nordgren slog igenom med.
Gösta Jonsson (1905-1984) en svensk dragspelare, saxofonist, sångare, kapellmästare och skådespelare.
tillsammans med Walter Larsson (1910-1967) svensk pianist, trumpetare, sångare, kompositör och orkesterledare
1951
Kenne Fant (1923-2016) en svensk skådespelare, regissör och författare.
Här tillsammans med sin fru Janine 1951
Hemma hos
Här sitter dom och lyssnar på musik vid skivspelaren 1951
Edvard Persson , 1888-1957 , svensk skådespelare och sångare, En av Sveriges mest folkära skådespelare och den godmodige skåningen personifierad.
Här hemma hos på Stora Essingen 1943 vid sin grammofon.
Sven Jerring , 1895-1979 , svensk radioman, programledare för AB Radiotjänst och Sveriges Radio.
Här radiolegenden då han signerar en Sonora skiva där han själv talat in texten till John Wallins sagor.
Gunvor Berglund. Segrare i en riksomfattande sångtävlan som avgjordes den 19 september 1942. Tävlingen leddes av Åke Ohberg och hon uppträdde inför 1500 åhörare med melodin Flickan från Backafall. Korad som Flickan med melodi. Hon ligger och lyssnar på en 78-varsvskiva hon lagt på i sin smidiga resegrammofon av märket Victor. Med hjälp av att veva på en vev på framsidan drivs grammofonen av en fjäder. Vanligtvis kunde man lyssna på en sida utan att behöva veva upp grammofonen igen. När ljudet blev sämre behövde man byta stiftet på grammofonen och det gjorde man själv genom att skruva bort det gamla och sätta dit ett nytt. Bilden publicerad i tidningen Filmjournalen nr 40 1943 med ett reportage om henne inuti.
En ung kvinna vid en grammofon. Hon har tagit ut en skiva ur sitt album och ska lägga den på grammofontallriken. När ljudet blev sämre behövde man byta stiftet på grammofonen och det gjorde man själv genom att skruva bort det gamla och sätta dit ett nytt.Till vänster om skivtallriken ligger de små plåtaskar med stift som användes. Det ligger många grammofonskivor på golvet, vilket inte var så bra, då skivorna repades lätt. Ovanpå grammofonen står en radiomottagare med hölje av fanerat trä. Sverige 1945
