Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden en kvinna som står och ser på den stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten som pågår.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden en kvinna som står och ser på den stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten som pågår.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden en kvinna som står och ser på den stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten som pågår.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten pågår i Stockholms city.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden en kvinna som står och ser på den stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten som pågår.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där en kvinna som står och ser på den stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten som pågår i Stockholms city.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden byggarbetsplats och anläggningsarbeten för nya byggnader i kvarteret längs Sveavägen och Hamngatan. På platsen där bilden är tagen finns nu Sergelfontänen och Sergels torg.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Byggarbetsplats i centrala Stockholm där anläggningsmaskiner, lyftkranar syns.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Byggarbetsplats i centrala Stockholm där anläggningsmaskiner, lyftkranar syns.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden byggarbetsplats och anläggningsarbeten för nya byggnader i kvarteret längs Sveavägen och Hamngatan.
Murare förr. 20-åriga Sonja Wramstedt murar med tegelstenar under murarutbildningen hon påbörjat. Här på ett husbygge i Malmö den 8 Sept. 1944
Amerikanen Frank Gilbreth. 1868-1924, ligger bakom utformningen av metoden att effektivt mura fler tegelstenar under samma arbetstid utan att anstränga sig mer.
Bricklayer 1944. A young woman is on a building site in Malmö Sweden as a part of her training to be a bricklayer and plasterer.
Hötorgsskraporna. Fem höghus inom Hötorgscity på Norrmalm i Stockholm mellan Hötorget och Sergels torg. Husen är 72 meter höga och har 19 våningsplan. De fem husen är ritade av fem olika arkitekter. Den första Hötorgsskrapan blev klar 1960 och den sista 1966. Detta i samband med den stora cityomvandlingen där stora delar av Norrmalm revs och ersattes av nya hus.
På bilden den första hötorgsskrapan och dess klassiska Dux skylt. Skylten ritades av huset arkitekt David Helldén och Philips neon tillverkade den. Den innehöll över en kilometer neonrör i röda, vita och blåa färger och var då Europas största ljusreklam. Den 24 Augusti 1960 tändes skylten av Stockholms mälardrottning. Dux var ursprungligen ett svenskt företag grundat 1926 av Hilding Ljungfeldt. Det såldes sedermera till Philips.
Hötorgsskraporna. Fem höghus inom Hötorgscity på Norrmalm i Stockholm mellan Hötorget och Sergels torg. Husen är 72 meter höga och har 19 våningsplan. De fem husen är ritade av fem olika arkitekter. Den första Hötorgsskrapan blev klar 1960 och den sista 1966. Detta i samband med den stora cityomvandlingen där stora delar av Norrmalm revs och ersattes av nya hus.
På bilden den första hötorgsskrapan och dess klassiska Dux skylt. Skylten ritades av huset arkitekt David Helldén och Philips neon tillverkade den. Den innehöll över en kilometer neonrör i röda, vita och blåa färger och var då Europas största ljusreklam. Den 24 Augusti 1960 tändes skylten av Stockholms mälardrottning. Dux var ursprungligen ett svenskt företag grundat 1926 av Hilding Ljungfeldt. Det såldes sedermera till Philips.
Byggnadsarbetare förr. Två män fyller betong i en form för ett husbygge. Den ene tippar betongen ur en skottkärra medan den andra använder en vibrator för att betongen ska fylla ut ordentligt. Sverige 1960-tal
Byggnadsarbetare förr. En man på en större byggarbetsplats i centrala Stockholm. Detta år byggs det nya varuhuset PUB och Folkets hus. Han tar en paus i arbetet. Han sitter bekvämt på en trälår och äter lunch ur en matlåda av metall. Den klassiska matlådan från förr kallad Unica-box står bredvid. Den tillverkades av det svenska företaget Alstermo Bruk efter förebild från amerikanska matlådor för arbetare. Den tillverkades av ett speciellt pappersmaterial som i flera lager blev hårt och hållbart. Ett par rejäla termosar med kaffe står bredvid. Sverige 1958
Byggnadsarbetare förr. En man på en större byggarbetsplats i centrala Stockholm. Detta år byggs det nya varuhuset PUB och Folkets hus. Med en större verktyg gängar han änden på ett rör med handkraft. Sverige 1958
Byggnadsarbetare förr. En man på en större byggarbetsplats i centrala Stockholm. Detta år byggs det nya varuhuset PUB och Folkets hus. Han tar en paus i arbetet. Han sitter bekvämt på en trälår och äter en smörgås och dricker mjölk ur en mjölkflaska. Den klassiska matlådan från förr kallad Unica-box står bredvid. Den tillverkades av det svenska företaget Alstermo Bruk efter förebild från amerikanska matlådor för arbetare. Den tillverkades av ett speciellt pappersmaterial som i flera lager blev hårt och hållbart. Ett par rejäla termosar med kaffe står bredvid. Sverige 1958
Byggnadsarbetare förr. En man på en större byggarbetsplats i centrala Stockholm. Detta år byggs det nya varuhuset PUB och Folkets hus. Han tar en paus i arbetet. Han sitter bekvämt på en trälår och äter lunch ur en matlåda av metall. Den klassiska matlådan från förr kallad Unica-box står bredvid. Den tillverkades av det svenska företaget Alstermo Bruk efter förebild från amerikanska matlådor för arbetare. Den tillverkades av ett speciellt pappersmaterial som i flera lager blev hårt och hållbart. Ett par rejäla termosar med kaffe står bredvid. Sverige 1958
Byggnadsarbetare förr. En man på en större byggarbetsplats i centrala Stockholm. Detta år byggs det nya varuhuset PUB och Folkets hus. Med en större verktyg gängar han änden på ett rör med handkraft. Sverige 1958
Byggnadsarbetare förr. Gjutningen av grunden för höghuset Wenner-gren-Center har påbörjats. Byggnaden som ritades av arkitekt Sune Lindström var det första höghuset i Sverige som genomförts i stålkonstruktion. Sverige 1960
Byggnadsarbetare förr. Sveriges största byggnad är under färdigställande. Södersjukhuset i Stockholm står färdigt så pass att byggnadsarbetarna firar med taklagsöl. Sverige 19 Oktober 1940
Byggnadsarbetare förr. En man på en större byggarbetsplats i centrala Stockholm. Detta år byggden nya varuhuset PUB och Folkets hus. Han tar en paus i arbetet. Han sitter bekvämt på en trälår och dricker mjölk direkt ur en mjölkflaska. Den klassiska matlådan från förr kallad Unica-box står bredvid. Den tillverkades av det svenska företaget Alstermo Bruk efter förebild från amerikanska matlådor för arbetare. Den tillverkades av ett speciellt pappersmaterial som i flera lager blev hårt och hållbart. Ett par rejäla termosar med kaffe står bredvid. Sverige 1958
Byggnadsarbetare förr. En stark man står redo att köra ett lass med tegelstenar på en skottkärra som till synes är överfull och tung. Han är klädd i smutsiga arbetsbyxor och skjorta, med en keps på huvudet. Bakom honom står rader och högar av tegelstenar som står på tur att köras vidare till bygget. Sverige 1940-tal
