Construction workers on a building construction site. Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the ww2 ended. He witnessed and photographed how buildings were renovated and built new in England after the end of ww2. ref S154-1
England 1945. En byggarbetsplats i England efter andra världskriget. Byggnadsarbetare arbetar med att återuppbygga och bygga nya bostäder i England efter det Andra världskriget. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
England 1945. A painter is stroking paint on a wall. Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the ww2 ended. ref S153-4
England 1945. En byggarbetsplats i England efter andra världskriget. En målare stryker på färg på väggen med en pensel. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
England 1945. A painter is stroking paint on a wall. Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the ww2 ended. ref S153-5
England 1945. En byggarbetsplats i England efter andra världskriget. En målare stryker på färg på väggen med en pensel. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
England 1945. Construction workers on a building construction site using an electric saw. Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the ww2 ended. ref S154-4
England 1945. Två snickare använder en elektrisk såg. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
England 1945. After the end of the second world-war 1945, houses were constructed to replace many bomb-damaged houses. The houses along this London street looks like temporary buildings but are of the type Prefab houses or prefabricated houses. They were fast and simple to build as they came in ready-made blocks.
Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the world-war II ended. ref S146-3
England 1945. Arbetet med att återuppbygga och reparera bombskadade hus och hem pågår i London 1945 strax efter andra världskrigets slut. Här en länga med till synes enklare bostäder som byggdes av block och gick under namnet prefab houses.
Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
Första spadtaget. En bild från Stockholms innerstad på 1970-talet då en man symboliskt startar byggandet av ett nytt byggprojekt med att slå en så kallad korp i marken. Detta för att markera det så kallade första spadtaget. Frågan uppstår varför han inte använde en spade, men årstiden och tjälen i marken kanske inte tillät ett ordentligt spadtag.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. En översiktsbild över nuvarande Sergels Torg och den så kallade Plattan. En av de största byggarbetsplatserna där både rivning och nybyggnad sker. Till vänster står nu Kulturhuset. På Klarabergsgatan syns tomten och byggarbetsplatsen för Åhléns varuhus som enligt reklamen ska vara färdigt hösten 1964. S:ta Clara Kyrka kyrktorn syns över hustaken.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden byggarbetsplats och anläggningsarbeten för nya byggnader i kvarteret längs Sveavägen och Hamngatan. På platsen där bilden är tagen finns nu Sergelfontänen och Sergels torg.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. En översiktsbild över nuvarande Sergels Torg och den så kallade Plattan. En av de största byggarbetsplatserna där både rivning och nybyggnad sker. Till vänster står nu Kulturhuset. På Klarabergsgatan syns tomten och byggarbetsplatsen för Åhléns varuhus som enligt reklamen ska vara färdigt hösten 1964. S:ta Clara Kyrka kyrktorn syns över hustaken.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962. Byggarbetsplats i centrala Stockholm där anläggningsmaskiner, lyftkranar syns.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1962 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden byggarbetsplats och anläggningsarbeten för nya byggnader i kvarteret längs Sveavägen och Hamngatan.
Stockholm på 1920-talet. För att hantera den ökade trafiken fattade riksdagen 1923 ett beslut om en stor utbyggnad av infrastrukturen på järnväg i Stockholm och Stockholms centralstation. Här 1927 pågår arbeten med att bygga perronger och godsmagasin. I bakgrunden Riddarholmen och Riddarholmskyrkan.
Arbetare förr i tiden. En grupp snickare tar en paus i arbetet. De sitter och står klädda i sina arbetskläder och snickarbyxor. Bilden tagen i ett trähus under byggnation. Sundsvall Sverige 1920-tal
Stockholm på 1950-talet. Här på spårområdet på Stockholms centralstation som angränsar mot Riddarfjärden pågår arbeten med att anlägga nya perronger. Bakom syns stommarna utan tak som är färdiga. En grävskopa lastar flaket fullt. I bakgrunden Stockholms stadshus. Stockholm 1953
Stockholm på 1950-talet. Här på spårområdet på Stockholms centralstation som angränsar mot Riddarfjärden pågår arbeten med att anlägga nya perrongern. Bakom syns stommarna utan tak som är färdiga. En grävskopa lastar flaket fullt. I bakgrunden Stockholms stadshus. En mamma med sin son står och ser på. Stockholm 1953
Stockholm på 1950-talet. Här på spårområdet på Stockholms centralstation som angränsar mot Riddarfjärden pågår arbeten med att anlägga nya perrongern. Bakom syns stommarna utan tak som är färdiga. En grävskopa lastar flaket fullt. I bakgrunden Stockholms stadshus. Stockholm 1953
Stockholm på 1950-talet. Här på området runt Stockholms centralstation som angränsar mot Riddarfjärden pågår byggnadsarbeten. Ett lag med byggnadsarbetare arbetar med att bygga gjutformar. I bakgrunden syns Riddarholmen och Norstedts huset. Stockholm 1953
Stockholm på 1950-talet. Här på området runt Stockholms centralstation som angränsar mot Riddarfjärden pågår byggnadsarbeten. Ett lag med byggnadsarbetare arbetar med att bygga gjutformar. I bakgrunden syns Riddarholmen och Norstedts huset. Stockholm 1953
Stockholm på 1950-talet. Här på området runt Stockholms centralstation som angränsar mot Riddarfjärden pågår byggnadsarbeten. Ett lag med byggnadsarbetare arbetar med att bygga gjutformar. I bakgrunden syns Riddarholmen och Norstedts huset. Stockholm 1953
Stockholm på 1950-talet. Här på området runt Stockholms centralstation som angränsar mot Riddarfjärden pågår byggnadsarbeten. Ett lag med byggnadsarbetare arbetar med att bygga gjutformar. I bakgrunden syns Riddarholmen och Norstedts huset. Stockholm 1953
Stockholm på 1950-talet. Här på området runt Stockholms centralstation som angränsar mot Riddarfjärden pågår byggnadsarbeten. Ett lag med byggnadsarbetare arbetar med att bygga gjutformar. I bakgrunden syns Riddarholmen och Norstedts huset. Stockholm 1953
Stockholm på 1960-talet. Den så kallade Norrmalmsreglering är i sitt slutskede. De omfattande rivningar som började genomföras i Stockholms city under 1950-talet har ännu inte blivit färdiga. En av de sista resterna av de omfattande byggnadsarbetena var den så kallade Riksgropen, där de sista resterna försvann så sent som 1998. Här två byggnadsarbetare i förgrunden och ett större hus där rivning pågår. Konturerna av ett mindre hus som redan rivits syns på tegelväggen.
Stockholm på 1960-talet. Den så kallade Norrmalmsreglering är i sitt slutskede. De omfattande rivningar som började genomföras i Stockholms city under 1950-talet har ännu inte blivit färdiga. En av de sista resterna av de omfattande byggnadsarbetena var den så kallade Riksgropen, där de sista resterna försvann så sent som 1998. Här två byggnadsarbetare i förgrunden och ett större hus där rivning pågår. Konturerna av ett mindre hus som redan rivits syns på tegelväggen.
Murare förr. 20-åriga Sonja Wramstedt murar med tegelstenar under murarutbildningen hon påbörjat. Här på ett husbygge i Malmö den 8 Sept. 1944
Amerikanen Frank Gilbreth. 1868-1924, ligger bakom utformningen av metoden att effektivt mura fler tegelstenar under samma arbetstid utan att anstränga sig mer.
Bricklayer 1944. A young woman is on a building site in Malmö Sweden as a part of her training to be a bricklayer and plasterer.
