Stockholm 1953. I korsningen Kungsgatan och Sveavägen passerar bilar och lastbilar förbi. Till höger syns Konserthuset. I bakgrunden syns de gamla hus och kvarter som numera rivna i samband med rivningarna av Klarakvarteren. Nu står på platsen Sergels torg med Kulturhuset och Hötorgsskraporna. Stockholms stadsfullmäktige beslutade att city skulle moderniseras, höjder och backar planas ut. De gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms city.
Klarakvarteren i Stockholm förr i tiden. Stadsfullmäktige har beslutat om den sk. Norrmalmsregleringen. Den mest omfattande rivning som genomförts i Sverige och som resulterade i att de gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms City. 1953
Klarakvarteren i Stockholm förr i tiden. Stadsfullmäktige har beslutat om den sk. Norrmalmsregleringen. Den mest omfattande rivning som genomförts i Sverige och som resulterade i att de gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms City. 1953
Klarakvarteren i Stockholm förr i tiden. Stadsfullmäktige har beslutat om den sk. Norrmalmsregleringen. Den mest omfattande rivning som genomförts i Sverige och som resulterade i att de gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms City. 1953
Klarakvarteren i Stockholm förr i tiden. Stadsfullmäktige har beslutat om den sk. Norrmalmsregleringen. Den mest omfattande rivning som genomförts i Sverige och som resulterade i att de gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms City. 1953
Stockholms innerstad på 1960-talet. En större reklamskylt för Konsums tvättmedel Tend är fäst mot en fastighetens tegelvägg där en angränsande byggnad rivits. Längre ned på väggen görs reklam för tvättmedlet Tag. Det är företaget Valles Reklam som innehar annonsplatserna. Den så kallade Norrmalmsreglering pågår fortfarande. De omfattande rivningar som började genomföras i Stockholms city under 1950-talet har ännu inte blivit färdiga. Det rivna huset och tomma tomtytan utnyttjas till parkering. Man kan se de klassiska parkeringsmätarna vid varje parkeringsplats där man stoppade i det antal mynt som behövdes för att stå parkerad kort eller lång tid. Saab, Volkswagen Volvo Amazon syns. 1968
Stockholms innerstad på 1960-talet. En större reklamskylt för Konsums tvättmedel Tend är fäst mot en fastighetens tegelvägg där en angränsande byggnad rivits. Längre ned på väggen görs reklam för tvättmedlet Tag. Det är företaget Valles Reklam som innehar annonsplatserna. Den så kallade Norrmalmsreglering pågår fortfarande. De omfattande rivningar som började genomföras i Stockholms city under 1950-talet har ännu inte blivit färdiga. Det rivna huset och tomma tomtytan utnyttjas till parkering. Man kan se de klassiska parkeringsmätarna vid varje parkeringsplats där man stoppade i det antal mynt som behövdes för att stå parkerad kort eller lång tid. Saab, Volkswagen Volvo Amazon syns. 1968
Stockholms innerstad på 1960-talet. En större reklamskylt för Konsums tvättmedel Tend är fäst mot en fastighetens tegelvägg där en angränsande byggnad rivits. Längre ned på väggen görs reklam för tvättmedlet Tag. Det är företaget Valles Reklam som innehar annonsplatserna. Den så kallade Norrmalmsreglering pågår fortfarande. De omfattande rivningar som började genomföras i Stockholms city under 1950-talet har ännu inte blivit färdiga. Det rivna huset och tomma tomtytan utnyttjas till parkering. Man kan se de klassiska parkeringsmätarna vid varje parkeringsplats där man stoppade i det antal mynt som behövdes för att stå parkerad kort eller lång tid. Saab, Volkswagen Volvo Amazon syns. 1968
Klarakvarteren i Stockholm förr i tiden. Författaren och journalisten Staffan Tjerneld, 1910-1989 står på en av gatorna i Klarakvarteren. Som Stockholmshistoriker skrev han boken Stockholmsliv, en krönika över staden Stockholms utveckling, arbets och nöjesliv under perioden 1850-1950. Tjerneld producerade också svensk tv:s första underhållningsprogram En skål för televisionen 1954. Stadsfullmäktige har beslutat om den sk. Norrmalmsregleringen. Den mest omfattande rivning som genomförts i Sverige och som resulterade i att de gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms city. Bilden tagen 1950 av Anders Svahn.
Klarakvarteren i Stockholm förr i tiden. Det är författaren och journalisten Staffan Tjerneld, 1910-1989 som står på en avde slitna innergårdarna i Klarakvarteren. Som Stockholmshistoriker skrev han boken Stockholmsliv, en krönika över staden Stockholms utveckling, arbets och nöjesliv under perioden 1850-1950. Tjerneld producerade också svensk tv:s första underhållningsprogram En skål för televisionen 1954. Stadsfullmäktige har beslutat om den sk. Norrmalmsregleringen. Den mest omfattande rivning som genomförts i Sverige och som resulterade i att de gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms City. Bilden tagen 1950 av Anders Svahn.
Klarakvarteren i Stockholm förr i tiden. Det är författaren och journalisten Staffan Tjerneld, 1910-1989 som står på en av innergårdarna i Klarakvarteren. Som Stockholmshistoriker skrev han boken Stockholmsliv, en krönika över staden Stockholms utveckling, arbets och nöjesliv under perioden 1850-1950. Tjerneld producerade också svensk tv:s första underhållningsprogram En skål för televisionen 1954. Stadsfullmäktige har beslutat om den sk. Norrmalmsregleringen. Den mest omfattande rivning som genomförts i Sverige och som resulterade i att de gamla Klarakvarteren fick ge plats åt det moderna Stockholms City. Bilden tagen 1950 av Anders Svahn.
England 1945. J. Berger och l. Marshall plan of parts of London in a model built by R.J. Sharpe assisted by G.E Bankart, C.E. Margot, Mary Mc.Kenzie, Eileen Sherwill, Kathleen Smith. The model shows the buildings, roads, public buildings and parks as it is planned to look. St. Marys church and tunnel to Barmondsey are labeled on the model. On The 1944 Abercrombie Plan for London proposed eight new towns within 50 miles (80 km) of London for up to 500,000 people from inner London. Similar recommendations were made for other major conurbations including Manchester and Birmingham. The 1945 Attlee Government set up a New Towns Commission[1] to formally consider how best to repair and rebuild urban communities ravaged in World-War II.
Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the world-war II ended. Ref S149-2
England 1945. J. Berger och l. Marshall detaljplanerade återuppbyggnaden av en stadsdel i London. Här modellen som byggdes efter deras ritning. Efter det andra-världskriget återuppbyggdes och förnyades stora delar av vissa krigsdrabbade områden i England. Modellen visar i detalj hur hus, vägar, allmänna byggnader och grönområden ser ut i planeringsstadiet. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
England 1945. J. Berger och l. Marshall plan of parts of London in a model built by R.J. Sharpe assisted by G.E Bankart, C.E. Margot, Mary Mc.Kenzie, Eileen Sherwill, Kathleen Smith. The model shows the buildings, roads, public buildings and parks as it is planned to look. St. Marys church and tunnel to Barmondsey are labeled on the model. On The 1944 Abercrombie Plan for London proposed eight new towns within 50 miles (80 km) of London for up to 500,000 people from inner London. Similar recommendations were made for other major conurbations including Manchester and Birmingham. The 1945 Attlee Government set up a New Towns Commission[1] to formally consider how best to repair and rebuild urban communities ravaged in World-War II.
Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the world-war II ended. Ref S149-3
England 1945. J. Berger och l. Marshall detaljplanerade återuppbyggnaden av en stadsdel i London. Här modellen som byggdes efter deras ritning. Efter det andra-världskriget återuppbyggdes och förnyades stora delar av vissa krigsdrabbade områden i England. Modellen visar i detalj hur hus, vägar, allmänna byggnader och grönområden ser ut i planeringsstadiet. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
England 1945. J. Berger och l. Marshall was responsable for planning parts of London rebuilding. This model shows the buildings, roads, public buildings and parks as it is planned to look. The model is named Ocean Street area - Stepney. On The 1944 Abercrombie Plan for London proposed eight new towns within 50 miles (80 km) of London for up to 500,000 people from inner London. Similar recommendations were made for other major conurbations including Manchester and Birmingham. The 1945 Attlee Government set up a New Towns Commission to formally consider how best to repair and rebuild urban communities ravaged in World-War II.
Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the world-war II ended. Ref S150-4
England 1945. J. Berger och l. Marshall detaljplanerade återuppbyggnaden av delar av London. Här en modell över området Ocean Street area Stepney. som byggdes efter deras ritning. Efter det andra-världskriget återuppbyggdes och förnyades stora delar av vissa krigsdrabbade områden i England. Modellen visar i detalj hur hus, vägar, allmänna byggnader och grönområden ser ut i planeringsstadiet. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
England 1945. J. Berger och l. Marshall plan of parts of London in a model built by R.J. Sharpe assisted by G.E Bankart, C.E. Margot, Mary Mc.Kenzie, Eileen Sherwill, Kathleen Smith. The model shows the buildings, roads, public buildings and parks as it is planned to look. St. Marys church and tunnel to Barmondsey are labeled on the model. On The 1944 Abercrombie Plan for London proposed eight new towns within 50 miles (80 km) of London for up to 500,000 people from inner London. Similar recommendations were made for other major conurbations including Manchester and Birmingham. The 1945 Attlee Government set up a New Towns Commission[1] to formally consider how best to repair and rebuild urban communities ravaged in World-War II.
Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the world-war II ended. Ref S150-2
England 1945. J. Berger och l. Marshall detaljplanerade återuppbyggnaden av en stadsdel i London. Här modellen som byggdes efter deras ritning. Efter det andra-världskriget återuppbyggdes och förnyades stora delar av vissa krigsdrabbade områden i England. Modellen visar i detalj hur hus, vägar, allmänna byggnader och grönområden ser ut i planeringsstadiet. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
England 1945. J. Berger och l. Marshall plan of parts of London in a model built by R.J. Sharpe assisted by G.E Bankart, C.E. Margot, Mary Mc.Kenzie, Eileen Sherwill, Kathleen Smith. The model shows the buildings, roads, public buildings and parks as it is planned to look. St. Marys church and tunnel to Barmondsey are labeled on the model. On The 1944 Abercrombie Plan for London proposed eight new towns within 50 miles (80 km) of London for up to 500,000 people from inner London. Similar recommendations were made for other major conurbations including Manchester and Birmingham. The 1945 Attlee Government set up a New Towns Commission[1] to formally consider how best to repair and rebuild urban communities ravaged in World-War II.
Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the world-war II ended. Ref S150-1
England 1945. J. Berger och l. Marshall byggde en modell av en stadsdel i London. Efter det andra-världskriget återuppbyggdes och förnyades stora delar av vissa krigsdrabbade områden i England. Modellen visar i detalj hur hus, vägar, allmänna byggnader och grönområden ser ut i planeringsstadiet. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
England 1945. J. Berger och l. Marshall plan of parts of London in a model built by R.J. Sharpe assisted by G.E Bankart, C.E. Margot, Mary Mc.Kenzie, Eileen Sherwill, Kathleen Smith. The model shows the buildings, roads, public buildings and parks as it is planned to look. St. Marys church and tunnel to Barmondsey are labeled on the model. In front buildings marked shops and underground station. On The 1944 Abercrombie Plan for London proposed eight new towns within 50 miles (80 km) of London for up to 500,000 people from inner London. Similar recommendations were made for other major conurbations including Manchester and Birmingham. The 1945 Attlee Government set up a New Towns Commission[1] to formally consider how best to repair and rebuild urban communities ravaged in World-War II.
Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the world-war II ended. Ref S150-3
England 1945. J. Berger och l. Marshall detaljplanerade återuppbyggnaden av en stadsdel i London. Här modellen som byggdes efter deras ritning. Efter det andra-världskriget återuppbyggdes och förnyades stora delar av vissa krigsdrabbade områden i England. Modellen visar i detalj hur hus, vägar, allmänna byggnader och grönområden ser ut i planeringsstadiet. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
England 1945. J. Berger och l. Marshall plan of parts of London in a model built by R.J. Sharpe assisted by G.E Bankart, C.E. Margot, Mary Mc.Kenzie, Eileen Sherwill, Kathleen Smith. The model shows the buildings, roads, public buildings and parks as it is planned to look. St. Marys church and tunnel to Barmondsey are labeled on the model. On The 1944 Abercrombie Plan for London proposed eight new towns within 50 miles (80 km) of London for up to 500,000 people from inner London. Similar recommendations were made for other major conurbations including Manchester and Birmingham. The 1945 Attlee Government set up a New Towns Commission[1] to formally consider how best to repair and rebuild urban communities ravaged in World-War II.
Swedish photographer KG Kristoffersson was in England 1945 for three months, shortly after the world-war II ended. Ref S150-5
England 1945. J. Berger och l. Marshall detaljplanerade återuppbyggnaden av en stadsdel i London. Här modellen som byggdes efter deras ritning. Efter det andra-världskriget återuppbyggdes och förnyades stora delar av vissa krigsdrabbade områden i England. Modellen visar i detalj hur hus, vägar, allmänna byggnader och grönområden ser ut i planeringsstadiet. Bilden tagen av KG Kristoffersson som reste runt i England 1945 efter det Andra världskrigets slut.
Första spadtaget. En bild från Stockholms innerstad på 1970-talet då en man symboliskt startar byggandet av ett nytt byggprojekt med att slå en så kallad korp i marken. Detta för att markera det så kallade första spadtaget. Frågan uppstår varför han inte använde en spade, men årstiden och tjälen i marken kanske inte tillät ett ordentligt spadtag.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden en kvinna som står och ser på den stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten som pågår.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden en kvinna som står och ser på den stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten som pågår.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden en kvinna som står och ser på den stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten som pågår.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten pågår i Stockholms city.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där Hötorgsskraporna syns. I förgrunden en kvinna som står och ser på den stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten som pågår.
Norrmalmsregleringen. En mycket kritiserad omdaning av Stockholms innerstad och speciellt nedre Norrmalm. Syftet var att modernisera innerstaden. Regleringen kallades också Citysaneringen. Resultatet skulle komma att bli det moderna city med Sergels Torg, Hötorgscity och Hötorgsskraporna. Rivningarna påbörjades 1952 och började med de kvarter som låg mellan Sergelgatan och Malmskillnadsgatan, utifrån planen att Sveavägen skulle gå just där. Därefter fortsatte rivningarna år från år för att fortsätta ända ner till Jakobsgatan. Bara i Klarakvarteren beräknas ca 700 byggnader ha rivits. Vid Sergels Torg låg en enorm arbetsplats som i folkmun kom att kallas Riksgropen. Beslutet att genomföra rivningarna var utgångspunkten att Stockholm skulle fram till 1990 växa till cirka 1,3 miljoner invånare. Trafikleder, vägar och byggandet av en tunnelbana förutsågs vara en förutsättning för att staden skulle kunna växa. Starten för processen skedde den 9 maj 1944 då borgarrådet Yngve Larsson presenterade en promemoria till stadskollegiet med titeln ”Förslag till utredning angående en tidsbestämd generalplan för Stockholm”.
Internationellt prisades regleringen av innerstaden som en av de mest genomgripande och konsekventa cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden och belönades för den av den Internationella arkitektunionen.
Bild från 1971 där en kvinna som står och ser på den stora byggarbetsplatsen och anläggningsarbeten som pågår i Stockholms city.
